Jag satt precis och läste en tonårsmammas blogg. Hon verkade ganska nöjd med livet och en jättegullig liten bebis. Läste igenom hennes inlägg och kom till ett om sömn. Helt plötsligt verkade hon uppriven över att hon inte har fått sova en hel natt på ett år och därför undrar vad hon trodde när hon skaffade barn. Barn skriker, pratar, skrattar och ska ha mat på dagen, på kvällen OCH på natten. Det trodde jag man visste även som artonåring. Det är bland annat här det blir lite kinkit för mig. Jag och M har varit själva så länge. Bara vi och vi har haft det så bra nästan jämt. Vi sover som vi vill, gör vad vi vill, åker iväg som vi vill (eller tja, åker iväg som vi vill beror mycket på våra snälla pappor och kompisar som ställer upp och tar hand om våra katter som än så länge är våra bebisar). När det bara har varit vi så länge skulle det bli en så stor förändring som jag inte är villig att gå med på. Vill jag vara vaken hela nätterna? Sätta någon annan än M före mig själv? Ge upp hela mig själv i några år för att helt och hållet ta hand om ett liv som inte kan ta hand om sig själv? Eftersom vi bor så långt i från våra familjer skulle vi inte ha några barnvakter att lämna bort ett barn till en helg eller en kväll. Alla som har barn säger att det är det bästa man kan vara med om. Själv funderar jag på om vi är för själviska för att skaffa barn?

//C

 

tess

9 mars 2009 23:33

självklart säger alla som har barn att det är det bästa i världen! Man kan ju inte ångra sej liksom.. Men det ÄR mycket jobbigare än man kan tro även om det roliga väger upp det jobbiga och till slut får man väl hoppas att man fött en Tiger Woods eller foppa så man får igen lite kosing för allt jävla slit och vakna nätter. Detta ämne kan man ju diskutera ihjäl sej på. Tror inte det finns nåt rätt eller fel. Vissa vill ha barn, andra inte.. Men victor vill ju ha kusiner...

 

tess

9 mars 2009 23:37

förresten apropå det du skrev om att hon inte verka veta att de kunde va vakna på nätterna... Jag vet en 30 åring som blev väldigt besviken över att ingen berättat att man kunde bli illamående av att vara gravid.. Det trodde jag typ va det första man lärde sej efter att man fattade vad gravid betydde... Haha!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....