Jag vet inte hur många gånger M har lyckats krympa mina tröjor i tvätten. Vi har alltid haft en liten överenskommelse om att jag lagar mat och städar och M tvättar och diskar. Men sen vi flyttade och fick diskmaskin och jag började att jobba till 19 vissa kvällar och kommer alltid hem senare än honom så blir det väl så att han lagar mycket mat också... stackars M får göra allt. Fast städar och plockar, det gör jag!! ja, ja, i alla fall. Idag skulle vi tvätta och vi plockade ihop högar. Jag tog en tröja som är ömtålig och ska tävttas i 30 och sa den här ska inte tvättas i 40 och visade den för honom. Jag la ner den igen brevid tvätten och så proppade jag in mörkt i maskinen. när den var klar skulle M lägga i ny tvätt. Han tar med min nya fina ömtåliga tröja. Jag ser det när jag ska tömma maskinen........ IGEN... detta händer IGEN. Jag vet inte hur många tröjor han har krympt. Och då har jag ändå sagt vilka tröjor som ska tvättas i 30 och vilka som inte ska det. Jag tror att han har räknat ut hur han ska slippa hålla koll på vad som är 30 genom att helt sonika krympa allt som är ömtåligt och ska tvättas i 30. Jag kan säga att jag blir lite trött... Nu är det inga dyra tröjor, jag handlar mest på HM och Lindex och MQ, men tänk om jag skulle ha några dyra tröjor... Men det verkar inte spela någon roll, han har nämligen krympt sin egen J.Lindeberg tröja och det verkar inte spela så stor roll...

//C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....