Fan, nu är vardagen ganska tråkig. Kanske kan man utläsa någon sorts tristess ur rubriken... jag vet inte... jag hoppas veckorna går fort fram till jul, så det blir lite kul... ha, ha vilket spontanrim, eller inte. Några små stackars veckor kvar. En milstolpe på vägen är i alla fall advent. Då får man plocka fram ljusstakar och sånt fint krafs. Jag ska julpimpa lägenheten och uteplatsen. Funderar på såna där renar med släde, såna där som har ljusslingor i sig. Jag tänker "ett päron till farsa firar jul" stuket. Kanske blir grannarna inte så glada, hm.... M har i alla fall lovat mig en riktig gran i år. Ska bli så mysigt att känna grandoften. Fast jag är lite osäker på vad jag ska ha för pynt inne. Våra gamla ljusstakar funkar inte här tror jag. Försöker föreställa mig hur det skulle se ut och när jag ser det framför mig ser det inte fint ut med våra ljusa ljusstakar. I don't know.

Bara fyra dagar kvar till helgen nu... hm... är det så man ska tänka resten av livet? I morgon ska vi träna. Men jag är ju alltid så trött efter jobbet så jag ser inte direkt fram mot det. Allt ljud rakt in i öronen gör huvudet trött så fort. När jag slutar tjuter det i öronen när jag sätter mig i bilen och på sistonde har jag struntat i radion och bara suttit i tystnaden i bilen, med motor och däckljud som sällskap. Å så vill M dra på tv:n på hög volym när jag kommer hem... konstigt att jag tycker det är jobbig?

//C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....