När jag gick i högstadiet såg jag broarna i madison county. Jag och några kompisar åkte in till Kalmar och gick på den då ganska nyöppnade biografen som hade 4 salonger. Det var grejer. Då var det ingen vidare film för en 14-15åring. Ganska långtråkig och man förstod inte så mycket av den. Men nu, när man har sett den ett par gånger i vuxen ålder är det helt annorlunda. Den är trevlig, med djup men ändå är det något så ledsamt över hela filmen.

Är jag den enda som börjar tycka att idol-tove börjar bli lite jobbig? Hon ser verkligen ut som otroligt trotsig tonåring. Sen blir det för mycket när hon står och skriker när hon sjunger. När Sandy Tom gör originalet till I wish I was a punkrocker sjunger hon hela låten igenom, men Toves version blev mest skrikig.

Ikväll blev det förlust för Leksand och jag är glad att jag satt i sovrummet och såg idol istället för med M i vardagsrummet. Han var inte glad kan jag säga. Lite småjobbigt när han blir så arg måste jag säga. Sorry M.

//C