M är inte den som visar massa känslor, men när det vankas Leksand kan han ha så mycket känslor på en och samma gång. Första peridoen var underbar, då skrattade och jublade han. Det fortsatte in i andra perioden när de gjorde 3 och 4 noll. Sen kom raset, både för Leksand och M. Han börjar svära, slå på saker och blir allmänt sur och deppig. 4-1, 4-2, 4-3 och när den felaktiga straffen kom.... och 4-4 slog han stenhårt i armstödet på fåtöljen. Det måste gjort ont (och armstödet som redan är lite halvtrasigt lär ju inte ha blivit helare nu). Jag förstår inte det här med Leksand. Varför försöka hålla på dem när det går skit år efter år. Det handlar om nåt supportertjafs och hjärta säger hen... men ska inte laget förtjäna en supporter? Eller ska de kunna vara så pissiga och dåliga som Leksand är ibland trots att de köper in bra spelare hela tiden och ändå få så mycket stöd? M blir ju så förkrossad. Då blir jag arg på Leksand och tycker att de ska spela bättre så inte min M ska bli så ledsen. De vann tillslut ikväll, efter straffar. Det duger dock inte. Bättre kan dom! Fast jag fattar inte varför de inte lägger pengarna på att få in några hyggliga backar. De suger ju bakåt.

Själv har jag glott på tv hela kvällen. Biggest Looser har jag fastnat för. Det är roligt att titta på och jag blir så impad av de som går ner så mycket. Men det kan ju inte vara hälsosamt att gå ner typ 30 kg på 10 veckor. Speciellt gillar jag Biggest looser som går på söndagseftermiddagar. Det har jag följt och på söndag är det final. Spännande!

Å så har det ju självklart varit Grey´s Anatomy. Inte det bästa avsnittet men ändå spännande.

Två dagar kvar på veckan, sen är det helg!

//C