Det var smärtsamt. Hur kunde det bli så? Ända sedan fotbolls vm 1994 har jag varit mycket intresserad och fäst vid svenska fotbollslandslaget. Innan 1994 hade jag inte riktigt koll på fotboll. Jag hade inte insett hur roligt det var att titta på. Då var jag mer intresserad av hockey. Jag tror jag fick det från pappa, som i och för sig också är intresserad av fotboll, men vi tittade ofta på hockey ihop. Men den magiska sommaren 1994 skapade en känsla för fotbollslandslaget som fortfarande, trots ett i stort sett helt nytt landslag, sitter i. Jag hatar när de förlorar och tycker så synd om killarna som har så mycket press på sig från svenska folket och framförallt från media känns det som. Vi som tittar på matcherna, supportrarna, vill ju att det ska gå bra för dem. Media däremot, när det gäller dem känns det som att de skriver upp laget bara för att få skjuta ner dem när de misslyckas. Vi är inne i ett generationsskifte där vi måste få in lite nytt och blanda det med det gamla, och det tar tid. Förhoppningsvis har landslaget blivit bättre igen tills EM 2012. Tråkigt bara att vi inte får vara med nästa år i Sydafika. Fast på ett sätt är det skönt för jag blir så jävla nervös när sverige spelar. Det är på gränsen till att jag inte vill titta på matcherna, det är nästan plågsamt. Så nu finns det en chans att se bra fotboll utan att vara nervös. Fotbollslandslaget är fortfarande mitt favvolandslag och jag kommer att försvara dem i vått och torrt. De var bättre än Danmark igår. Ett Danmark som rullade mycket boll men som inte kom någonstans. De bara fintade och passade bollarna utanför vårt straffområde. De hade få farliga avslut. Vi gör inte mål, så tråkigt är det. hade vi bara fått in några baljor i några matcher hade vi lätt vunnit den här gruppen. Så ser jag det. Blåögd och jävlig men jag håller på mitt landslag!!

Idag har vi varit på 2-årskalas i Falun. Ms systerson fyller 2 år idag och vi har firat honom lite. Hoppas han får roligt med sina presenter. Det var kul att träffa alla igen även om det blev kort.

//C