Idag var det jobbigt att åka till gymet. Efter en jäkligt lång och omständig dag på jobbet var det inte precis löparbandet jag längtade efter. Det är så jobbig när man tror att man har gjort en sak rätt men så visar det sig att det ändå var helt fel. Det suger!

Lyckades mäkta med 5km på löparbandet på 39 minuter. Ganska stolt! och sen nån maskin... efter det belönade jag mig själv med en liten stund i solariet.

Ikväll har finalserien i hockey dragit igång. Det verkar bli en walk in the park för Färjestad men jag hoppas SAIK kan vända på det tillslut...

//C

Jag satt och kollade igenom en del bilder i Ms telefon, och såg det här som han tog på mig igår när vi fikade inne i stan. Jag kan inte låta bli att reagera på mina ögonfransar. Tänk va lite macara kan göra. I och för sig så kan väl inte de förlänga men de kan se till att hela fransen får färg. Shit, jag hade ingen aning om att de var så långa... eller så är de inte så långa och jag ser i syne... i don't know...

//C

Jag blir så nedslagen varje gång jag ska köpa nya kläder. Det beror inte på att jag inte hittar nya kläder utan när jag ska betala. Jag är kanonnöjd med att ha gått ner 30kg och kan hitta bra kläder i olika butiker. Glad i hågen går jag och ska betala och så står hon där... den där pinnsmala tjejen som finns i varje klädaffär och så ska hon ta upp och vika ihop mina kläder. Om hon skulle ta på sig mina kläder skulle de se ut som säckar på henne. När hon tar upp dem och håller dem framför sig ser jag hur jäkla stor jag är och hur stora kläder jag har. Det trampar ner mig i botten varje gång. Det är inte längre nedslående att prova kläder, det är jobbigare att betala dem. Hur kommer det sig att det alltid, med några väldigt få undantag, är smala tjejer som står bakom disken i klädbutiker. Det är sällan tjejer med kurvor. Sånt här får mig att må skitdåligt och helst vilja handla alla mina kläder via nätet.

//C

Ju mer man tänker desto mer kommer fram i minnet. Och kom och tänka på första gången C skulle träffa mormor. Vi satt vid köksbordet hemma hos mormor och C var inte riktigt "van" med hur riktig svenska skulle pratas, dvs med bred dalmål. Och det gjorde jag och mormor....och fort gick det....vi kunde prata fort med varandra och vi förstod varandra. Det gjorde inte C. Hon satt mest som ett frågetecken och undrade vad vi pratade om. Men så småningom så kom hon in i det och vi kanske pratade lite långsammare;)

Jag skulle få vispa grädde en gång hemma hos mormor. Vad kan jag ha varit, fem till sju år nåt sånt och det var ju lycka att få köra elvisp;) Var bara det att jag tog upp vispen lite för tidigt och kan säga att det var vita prickar i hela köket. Men blev mormor arg? Nej då. Tror hon mest skrattade.

Och saft på verandan. Plocka hallon. Spela fotboll på den stora gräsmattan. Lära sig köra traktor. Köra den gamla V4;an. Hoppa på höskullen. Det var paradiset för en liten grabb och i centrum var den snälla Greta. Saknar dig så.

//M

1 april! Ett datum som för evigt kommer etsa sig fast i mitt minne. Inte för att jag blivit lurad eller blåst av nåt värdelöst aprilskämt. Den som nån gång i framtiden försöker skämta eller lura mig den här dagen ska jag personligen ta hand om på något sätt, så nu är ni varnade.

Istället så kommer den här dagen förknippas med något så otroligt tungt för mig och hela min familj. Min mormor, Greta, lämnade oss i stor saknad. Det var ett hårt slag då hon alltid funnits där. Alltid lika glad att prata med. Alltid skrattandes. Och alltid beredd att ta emot en kram. Saknar att krama om henne och få ge henne en puss i pannan och känna "mormorslukten".

Jag ser mig som lycklig lottad att haft min mormor kvar så länge. I 32 år fanns hon där men då blir oxå saknaden större när hon försvann.

Hennes favorithistoria var den då vi bodde i "lillstugan" på mormor och morfars gård. Jag var väl 5 år ca och min syster 2år. En dag så var väl inte mamma på sitt bästa humör så jag tog min syster och sprang de trettio meterna in till mormor och sa tydligen nåt i stil med; kan du ta hand om oss idag? Och hon skrattade lika gott varje gång hon berättade den. Och det var ofta.

Nu finns hon i mina minnen och lever vidare. Bredvid min säng sitter en Panda-nalle som alltid satt i hennes soffa och den är säkert äldre än mig och i knät på den ett kort på mig och mormor som är det sista jag ser varje kväll innan jag släcker lampan.

I sommar när vi gifter oss så hade jag så gärna vilja haft dig där, mormor. Men trots att du inte kommer närvara fysiskt så vet jag att du kommer se oss och jag kommer se dig.

Jag älskar dig Mormor Greta!!

//M