1 april! Ett datum som för evigt kommer etsa sig fast i mitt minne. Inte för att jag blivit lurad eller blåst av nåt värdelöst aprilskämt. Den som nån gång i framtiden försöker skämta eller lura mig den här dagen ska jag personligen ta hand om på något sätt, så nu är ni varnade.

Istället så kommer den här dagen förknippas med något så otroligt tungt för mig och hela min familj. Min mormor, Greta, lämnade oss i stor saknad. Det var ett hårt slag då hon alltid funnits där. Alltid lika glad att prata med. Alltid skrattandes. Och alltid beredd att ta emot en kram. Saknar att krama om henne och få ge henne en puss i pannan och känna "mormorslukten".

Jag ser mig som lycklig lottad att haft min mormor kvar så länge. I 32 år fanns hon där men då blir oxå saknaden större när hon försvann.

Hennes favorithistoria var den då vi bodde i "lillstugan" på mormor och morfars gård. Jag var väl 5 år ca och min syster 2år. En dag så var väl inte mamma på sitt bästa humör så jag tog min syster och sprang de trettio meterna in till mormor och sa tydligen nåt i stil med; kan du ta hand om oss idag? Och hon skrattade lika gott varje gång hon berättade den. Och det var ofta.

Nu finns hon i mina minnen och lever vidare. Bredvid min säng sitter en Panda-nalle som alltid satt i hennes soffa och den är säkert äldre än mig och i knät på den ett kort på mig och mormor som är det sista jag ser varje kväll innan jag släcker lampan.

I sommar när vi gifter oss så hade jag så gärna vilja haft dig där, mormor. Men trots att du inte kommer närvara fysiskt så vet jag att du kommer se oss och jag kommer se dig.

Jag älskar dig Mormor Greta!!

//M

 

Mamma

1 april 2011 19:41

Ja, ett år har gått och det har inte gått en dag utan att jag tänkt på henne och saknar henne.
Första april förra året var den värsta dagen hittills i mitt liv. Men det var lika svårt för oss alla.
Vi får tända ett ljus och tänka på henne. Vara tacksamma för alla minnen vi har kvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....