Idag hade Magnus Samuelsson den stora äran att få träffa mig. Eller kanske han såg det tvärsom?

Vi hade lite invigning idag på vår etablering på Arlanda. Dvs där vi byter om och äter osv på jobbet. Det är ett litet torp med tillhörande garage/förråd som har inretts med kontor, omklädningsrum, konferensrum, kök och matplats. Trevliga små hus som jag trivs att jobba i och runt.

Som speciell gäst hade vi Magnus Samuelsson, världens starkaste man för ca 10 år sedan och med otal pallplaceringar mellan mitten på 90-talet fram till mitten på 00-talet.Sen var han tydligen med i nån danstävling som tydligen gick på tv och som han dessutom vann ;-)

Det var några barn där till anställda och det kändes som ett litet Gunde Svan-syndrom ibland när barnen kanske främst såg honom som dansaren Magnus. (Med Gunde Svan-syndrom menas, enligt mig, att vara känd för fel sak. Hörde en historia om några barn som såg Gunde på tv som programledare för Fångarna... och dom blev väldigt förvånade att han även åkt skidor.)

Magnus var en väldigt ödmjuk och trevlig person som var öppen och talför. Hade många roliga historier som jag inte har plats att skriva här.

Som ni ser på bilden så är han inte alls så lång som jag trodde han skulle vara...men ack så stor i bredd. Vilka axlar! Och armar! Men med lite gymträning är jag nog där snart jag med...kanske..eventuellt...möjligen...förmodligen.
...inte...!

Har ont i tån med. Lite disk ramlade ner från bänken och stänkte ner hela golvet i köket och det är bland det värsta jag vet...Så jag avreagerade mig lite moget med att sparka till köksskåpet...men missbedömde kraft och avstånd och smaskade i stortån rejält...Är huvudet dumt, får stortån lida....Pucko!!

Ha det bra alla//Micke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....