Hoppas påsken är bra för er som läser. Själv har jag haft en skön ledighet hittills. Nu är vi hemma igen efter en kort vistelse i Dalarna och vi har haft det jättetrevligt men nu är jag ganska trött och det är också skönt att vara hemma. Det är jättekul att träffa alla men det blir ju ganska intensivt och man önskar man hade lite mer tid på sig. Dock har vi två katter som blir ensamma för länge om man ska stanna borta mer än två dagar. Man blir väldigt bunden när man har katter, det är det som är synd. Själv ville jag inte ha några katter egentligen. När jag var yngre hade vi en katt, och jag visste med mig hur upplåst man blir. Du måste alltid ha en kattvakt och det är inte så lätta att fixa jämt. När M och jag hade bott ihop i ett år flyttade jag tillbaks till Kalmar för att plugga. Då ringde han mig en dag och sa: "vet du vad jag har här hemma?" FAAAAAN tänkte jag. Då hade han pratat lite om att det skulle vara så mysigt att ha en katt. När du väl har tagit hand om en katt har man ju inte hjärta att lämna tillbaks den, så M behöll den. Det visade sig dock att Brutus som han fick heta, inte var riktigt som han skulle. Var ganska aggressiv och elak ofta. Vi försökte det mesta, uppfostran, sån där spray som man håller de lugna med. Leksaker, släppte ut honom i koppel så ofta som möjligt men inget hjälpte. Han var väldigt leksugen och försökte jaga och bitas och leka hela tiden. Vi började fundera på att vi kanske var tvugna att avliva den lille kissen då han började bli stor och kunde bli riktigt farlig. Men då tog vi ett något konstigt beslut: om vi skaffar honom en kompis så blir han kanske gladare. Så vi skaffade Zlatan. *MAGIC* Direkt när vi tog hem lille Zlatan så lugnade Brutus ner sig. Först blev han lite förkyld och sjuk, men repade sig. Sedan lämnade inte Zlatan honom ifred och har inte gjort det sedan dess. Nu har han alltid sällskap och alltid snäll, om man inte busar upp honom ordentligt. Han är en katt som man ska ha respekt för men han är såååå gosig, på hans villkor. M å jag kan göra i stor sett vad som helst med honom; bära, gosa och leka. Men när gränsen är nådd så är den, och då säger han ifrån. Tussarna är jätteglada för att vi är hemma och det är kul att se dem också!

Tack Susanne, Alfred och Robert för en jättetrevlig helg!

//C å M