Så idag begav vi oss till veterinären. Jag har varit nervös hela dagen för vad som ska hända. Vi fick med oss katterna i deras burar. När vi kom dit så var det några innan oss som hade tre katter med sig som skulle ses över så det började med att vi fick sitta och vänta. Jättebra när Brutus är lite orolig. Zlatan ville helst inte vara instängd i sin bur så han började skrika. Det blev man ju inte mer stressad av... Sen fick vi gå in. De började med Zlatan. Han hade bara slagit av en liten flisa sa veterinären, så det var inget vi behövde göra något med. Han var så snäll när de höll i honom och klämde och kände. Ingen tandsten, bra vikt (4,6kg) och bra hjärtljud och sånt. Han är i prima form och världens finaste katt (så sa de inte men jag tycker det). Sen var det Brutus tur. Han strök sig väldigt mycket mot buren när han var inne i den, det var väldigt mycket lukter i rummet. Sen skulle vi få ut honom... eller vi och vi... jag höll mig borta. Jag tror min nervösa energi skulle kunna påverka honom negativt. När de hade fått ut honom på britsen var han ganska snäll, han strök sig en del mot dem. De började kolla på honom, öronmärkningen och tänderna... då började han morra lite... sen kom en fräsning... och sen lite mer morr. Men de kunde lyssna på hans hjärtljud också och allt lät bra. Lite tandsten hade han, stackarn... men det var inget som påverkade sa veterinären. Det var inte alls mycket. Vikten då? Bastanta 6,2kg... lite grov benstomme bara...

Nu ska de försäkras. Veterinären skrämde mig lite och sa att det brukar vara i den här åldern som katterna kan börja få problem... Usch, de får inte bli sjuka. Det kommer de inte bli heller. Inte än.

//C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....