Nu har det gått en och en halv vecka med vår GI satsning och det har ju som sagt gått ganska bra. Nåt kilo ner. Men det som märks mest är trötthet. Det måste vara kroppens avsaknad av kolhydrater som gör mig så trött. Det har väl inte börjat plocka energi från fettet än så jag är bara trött. Har hur svårt som helst att komma igång på gymet. Benen är som gelé och det finns ingen riktig kräm i dem. Det är inte så roligt men jag antar att det är en övergångsperiod och att det kommer ge med sig. Nåt sötsug har jag inte. Det är skönt. Fast egentligen har jag aldrig haft det. Godis har inte varit min grej. Jag är mer förtjust i bakverk, tårtor och bakelser och sånt. Mmmm donut.... Åt mig en semla igår. Det var gott, men nu blir det inget mer sånt. Här ska tappas vikt. Det sköna med GI är att man får äta tills man är mätt. Jag är så van vid att om man ska gå ner i vikt ska man äta runt 1500 kalorier per dag. Pressen blir enorm... oj nu tog jag för mycket mat och överskrider gränsen.... Visst, jag äter kanske inte mer än 1500 kalorier idag heller eftersom jag inte äter kolhydrater, men bara att känna att "fasen jag får äta det här tills jag är mätt" är en helt fantastisk känsla. Det känns inte som man kämpar med att gå ner när man faktiskt får äta tills man blir mätt. Nu ska jag inte överdriva heller, att äta 3 portioner funkar ju inte. När man äter mycket protein så blir man mycket snabbare mätt än när man kör mycket kolhydrater till. Märkligt.

Nu är det sovdax!

//C

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....