I lördags var det dags. Det jag hade sett fram emot i ett år. Massa planering och förberedelser. Kläder, hår, fest, ceremonin... allt skulle förberedas... och som vi har förberett oss för den där dagen och hela helgen. Men aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli den abslout bästa dagen i hela mitt liv. Den var så fantastiskt underbar så jag kan inte beskriva det med ord. Jag börjar gråta bara jag tänker på den. Allt gick precis som det skulle. Vädret var perfekt, klänningen, sminket, håret... allt var som det skulle. Ceremonin, festen, maten, gästerna... allt blev sååååååååååååå bra. Dessutom var min man förbannat stilig! Känslan av att så många människor hade kommit till Järfälla kyrka för att fira dagen med oss är nästan överväldigande.

Nu är helgen över och livet börjar gå tillbaks till det normala. Skittråkigt! jag hade velat leva i bröllopsbubblan ett tag till men man får skylla sig själv lite när man inte tänker på att ta ledigt efter bröllopet. Nu väntar foton, och att göra ett fotoalbum. Det ska göras riktigt fint... sen ska vi ju börja planera bröllopsresean... tjoho. Tänk om jag vore lite mindre flygrädd bara... vi var ganska inställda på Florida men nu har vi börjat snegla åt hawaii hållet. Jag har alltid velat åka till Hawaii men det ligger ju så vansinnigt långt bort. 20 timmar flyga. Vet inte om jag pallar det...

Tack alla som var med och gjorde vår dag oförglömlig!

//C

P.S bilder kommer, vi väntar bara på att få tag i dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag går runt på stan och känner sig som världens tjockaste och fulaste människa. Så går jag in i en provhytt och ser nån i spegeln som faktiskt inte ser så jävla tjock ut... tänker hm... hon ser ju nästan, men bara nästan, ok ut... undrar hur det kän...

För två år sedan skrev jag här om att jag va rädd för att en Irit va på gå... Den där jäkla iriten verkar gå som ett klockspel... eller vad man nu säger... Den här helgen fick jag en igen. Den verkar gå på schema. Förra året hade jag inflammationen i...

Det här är roligt. Katten påminner så jäkla mycket om Brutus...   //C ...

Det är bara att inse att man blir äldre... Fy fan va tråkigt det är! Att inse att jag spenderade mina twenty something med att vara tjock som en blobb känns ju sådär lagomt kul också. Nu får man liksom göra det man kan för att inte se ut som 7 svåra ...

Usch och fy va tragiskt. En så ung människa och ett sånt förjävligt öde. Jag kan inte ens försöka börja förstå vad hans familj går igenom just nu. Han verkade vara en ganska skön kille. Jag har två minnen av honom som står i särklass från alla andra....